När det plötsligt ligger hår överallt i september, i själva pälsen eller på soffan, är det för de flesta hundar och katter helt normalt. Höstens pälsbyte är en naturlig process där djuren förbereder sig inför vintern. Ändå lönar det sig att veta vad som är normalt, vad du kan göra för att hjälpa till och när ökat håravfall faktiskt är en anledning att gå till veterinären.
Varför hund och katt byter päls på hösten
Pälsbytet utlöses i första hand inte av temperaturen, utan av dagsljusets längd. När dagarna blir kortare registrerar kroppen det via näthinnan och ställer om hormonbalansen. Som reaktion växer tätare vinterpäls med mer underull ut, medan en del av sommarpälsen faller av. Hos rena innedjur som knappt märker några dagsljusvariationer och dessutom utsätts för uppvärmda rum året runt kan den här rytmen förskjutas eller försvagas, men helt utebli gör den sällan.
Höstens pälsbyte skiljer sig från vårens i sin riktning: på våren byts vinterns täta underull mot en lättare sommarpäls, på hösten händer motsatsen. Båda processerna är ansträngande för kroppen, eftersom ämnesomsättningen ställs om parallellt med det synliga håravfallet. Det förklarar varför en del djur under den här tiden verkar lite tröttare eller äter mer än vanligt.
Vad som är normalt
- Ökat håravfall under en period på fyra till sex veckor
- Betydligt mer underull vid borstning, särskilt hos raser med dubbel päls
- En sammantaget tätare, ofta också något matt päls under övergångstiden
- Hos katter en något ökad risk för hårbollar, eftersom mer löst hår sväljs vid tvätten
När du bör titta närmare
Inte allt håravfall på hösten är ett ofarligt pälsbyte. Var uppmärksam vid kala fläckar utan nyväxande päls, vid rodnad eller fjällande hud, vid ständigt kliande eller slickande av ett visst ställe, och om håravfallet håller i sig oförminskat längre än sex till åtta veckor. Möjliga orsaker är parasiter som loppor eller kvalster, fodermedelsallergier, sköldkörtelproblem eller helt enkelt stress, till exempel genom en flytt eller en ny familjemedlem. I alla dessa fall ersätter ingen guide veterinärens blick, men en tidig tid förhindrar ofta att en liten sak blir en långdragen.
Så hjälper du pälsbytet på ett bra sätt
Det mesta klarar borsten. Korthåriga hundar och katter klarar sig med en till två gånger i veckan. Vid tät underull, alltså hos schäfer, husky eller maine coon, behövs tre till fyra pass under pälsbytet, annars tovar det andra lagret ihop innan det första är genom. Avgörande är verktyget: en underullskam hämtar upp det lösa håret från djupet, en vanlig borste far bara över ytan. Hos katter har det en nytta som inte har med soffan att göra. Det du kammar ut sväljer hon inte vid tvätten. Frekvent kväljning utan resultat är på hösten det typiska tecknet på att för mycket av det hamnar i magen.
Vad gäller foder håller sig idén att något måste tillsättas under pälsbytet. I de flesta hushåll stämmer det inte. Ett foder som är deklarerat som helfoder täcker per definition redan fullständigt behovet av protein och fettsyror; det är precis det beteckningen står för. Extra olja eller biotin visar därför bara effekt där en brist faktiskt föreligger, och den konstaterar ingen vid soffan, utan veterinären utifrån blodvärden. Mer fett i skålen är dessutom inget ofarligt överskott, utan extra energi som hos ett djur med ändå lite motion hamnar på revbenen. Förblir pälsen matt trots bra utfodring är det en anledning för ett besök, inte för ett nytt pulver.
Från oktober tillkommer en faktor som man inte ser på djuret. Så snart värmen är på sjunker luftfuktigheten i bostaden, och torr luft gör hud och päls spröd. Regelbunden korsdragsventilation hjälper, en luftfuktare också. Vad som däremot sällan hjälper är att bada: ett extra bad sköljer bort just det talg ur pälsen som huden behöver just nu. Mot håren i bostaden fungerar dammsugning och avtorkning av viloplatserna ändå bättre än vilket schampo som helst.
Hos gamla djur tar allt längre tid. Ämnesomsättningen arbetar långsammare, den nya pälsen växer trögare och bytet blir ofta tydligare än i unga år. Hos dem lönar det sig att titta på vikt och aktivitet, eftersom båda i tysthet kan tippa under den här tiden. I andra änden står det första riktiga pälsbytet, som valpar och kattungar oftast upplever först under sitt andra levnadsår, när den mjuka babypälsen viker för vuxenpälsen. Det ser dramatiskt ut och är det inte.
Hund och katt skiljer sig här mindre i sak än i tempo. En husky förlorar synliga tovor inom några få dagar. En innekatt tappar lite hår hela året och ser på hösten knappt mer påtaglig ut än i juni, eftersom hon saknar dagsljusvariationerna. Fyra till sex veckor är i båda fallen regel. Vid mycket tät underull eller begynnande tovbildning förkortar en enstaka utborstning hos hundfrisören den här tiden märkbart. Nödvändig är tiden inte. Behaglig är den ändå.
Och för porträttet?
Höstens pälsbyte är förresten ingen bra tidpunkt för utgångsfotot till ett djurporträtt, eftersom pälsen under den här tiden ofta ser oregelbunden och matt ut. Vänta om möjligt tills vinterpälsen har vuxit ut helt, oftast några veckor senare. Den tätare pälsen ser på foton betydligt harmoniskare ut i volym, särskilt i akvarell.
Står vinterpälsen sedan fullt ut är det dags för fotot: tät päls ser fylligare ut på ett porträtt än den tunna sommarpälsen. Djurporträtten för hund, katt och häst finns i träram, på canvas, på akrylglas och som affisch.
Läs vidare
- Gammal hund, nya regler: varför äldre djur tar längre tid
- Maine Coon: tio kilo katt i vardagen: när mycket päls tillkommer
- Labrador retriever: varför en fjärdedel ständigt är hungriga: klassikern bland hårfällarna
